Ofta får jag kommentaren Men du måste ju vara jättestark!? när jag berättar att jag tränar kettlebells. Och visst, absolut det är klart att jag är stark.. Det är svårt att inte bygga muskler när man tränar såsom vi gör, kondition är en minst lika stor del i vår träning som just muskelbyggandet, om inte ännu större. Likaså är en tålighet mot mjölksyra otroligt viktig. När man står och kör under så pass lång tid som vi gör i tävlingsmomentet är det skönt att veta att flåset inte tar slut och att man har en syresättning i musklerna under hela tiden så mjölksyran inte fäller en. Men den allra viktigaste styrkan, som tyvärr ofta glöms bort i de allra flesta sporter, är inte muskelstyrkan utan den mentala. Pannbenet! Den styrkan som gör att du faktiskt kan fortsätta även när mjölksyran bränner i hela kroppen, den som gör att du kan höja tempot på de sista minuterna under en longcycle. Den som gör att du tar dig till gymmet och smäller av ett fantastiskt pass även fast du kände dig trött och seg hemma eller den som får dig att fortsätta fastän resultaten inte är som du önskat, för att du vet att det kommer vara värt det i slutändan. Det är den styrkan som ställer folk på prispallen och som sätter rekord. Nu säger jag inte att det är lekande lätt att bygga muskler och få upp konditionen, absolut inte! Det är tungt och kräver blod, svett och ibland tårar. Men att ta det till nästa nivå fastän man är så trött att man helst bara vill smälta ihop till en liten blöt pöl... Det är däri utmaningen ligger.

 

 

/ Tessi